haft en underbar helg med min älskade familj, på den underbaraste platsen på jorden.
Då vi snart får besök lägger jag in bilder på våran helg.
Hoppas ni andra haft det minst lika bra som oss!
Och! Grattis till alla fantastiska mammor där ute!

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Några dagar sen sist jag skrev, igen!
Vet inte hur blondinbella hinner med att ta hand om två barn och samtidigt blogga, ibland flera inlägg per dag. Själv hinner jag inte blogga en gång om dagen ens. Så mycket att stå i hela tiden så dagarna bara flyger förbi. Den lilla stunden jag inte är med älskade lilla A, är inte min egna utan Stellas. Vår tid tillsammans. Brukar ofta bli 1 - 1,5 timmes promenad på kvällen. Med bus i skogen; jaga kottar och pinnar. Det älskar hon!
Jag går ju självklart med henne under dagen också, men jag känner att hon behöver lite extra kärlek och egen tid på kvällarna. Så hon får sträcka ut sig riktigt ordentligt. Inte så kul att gå bredvid en vagn, inte samma sak då. Även fast hon spatserar stolt som en tupp bredvid.

Mycket har hänt sen sist jag skrev, bland annat har jag vågat mig ut ur "bebisbubblan" som jag kallar den. Vi har varit på affären, vi har varit hemma hos folk, vi har varit på massa promenader, vi har åkt bil och snart är jag redo för en Birsta sväng med Axel också.
Sist vi var och hälsade på någon riktigt ordentligt, hälsade vi på lillebror Andreas och hans sambo. De bjöd på kalas-god mat; grillspett! En av mina favoriter! Till efterätt fick vi mangopaj och vaniljsås. Hur gott som helst! Se gav mig den finaste tavlan i världen i present, nämligen en bild på Stellan! Så glad blev jag, och nästan gråtfärdig. Min syster yster har också hälsat på oss, med hennes lilla Liam som kom dagen före Axel. Hon hade med sig fin, fina presenter till lilla mig så jag blev alldeles rörd.
Har också hunnit hälsa på några svängar hos en annan vän, på ett mindre kul ställe, men sällskapet är alltid så fint och trevligt varje gång. Oavsett vart i världen de befinner sig. Oändligt med kärlek till dem!

Igår åt vi hämtmat hos mamma, jag, Tom, Andreas och Petra (och mamma såklart!)Maten blev sen och min sallad jag beställde var varm -inte ok! Nej, alnös pizzeria är ingen favvo hos mig!
När vi väl var där fick Axel en sån rolig och fin body, är tvungen att visa den, blir så glad då jag ser den :)

I helgen åker vi till stugan, och som jag sett fram emot det!
Tills dess finns massor att göra, packa, städa, tvätta och ta hand om både Axel och Stella.
När Tom kommer hem åker vi direkt till affären för att sedan lätta ankar mot Myckelsjö! Massa saker som ska med, helt otroligt egentligen.

Blev ett ganska långt inlägg, hoppas inte det gör något!

Mot Myckelsjö och vidare! :D

Nu har det gått några dagar sen jag skrev. Så mycket som händer hela tiden att man inte hinner med sig själv ens. I torsdags fick vi åka in med våran lill-älskling på akuten, smärtor i magen var problemet och han svettades igenom 2 bodysar. Det visade sig vara förstoppning så pass att han själv inte klarade av att bajsa. Axel fick lavemang och bajsade ner hela sjukhuset kändes det som.
Sedan åkte en nöjd bebis och två oroliga och trötta föräldrar hem.
Nu är Axel mycket piggare och enligt order av läkare blandar vi nu lactulos i hans ersättning. En sovande, ätande, nöjd och nu mer bajsande bebis hittar ni hemma hos Löfgrens.

Sen har jag hunnit med att fylla år också. 26 år. Har inte gjort något särskilt, knappt ett dugg om jag ska vara ärlig. Min älskade man kom hem med en jätte fin bricka med choklad och andra goda saker på, dessutom lät han mig sova hela natten. Det kallar jag bra present, för idag känner man sig som en ny människa. Idag kan jag bestiga berg.
Hann dock inte med att ta något kort på brickan han knåpat ihop, men det kommer nog en bild på den brickan senare, men då ska den vara full av chark produkter. Så som ost, salami, lufttorkad skinka och varför inte något glas vin? Som sagt, det kommer senare. Än är jag fast på antibiotikan.

Idag blir det nog en tripp upp till Myckelsjö för att kolla läget, det var så himla längesedan vi var där. År och dar sen känns det som. Mitt hjärta skriker efter en hel helg med
min lilla familj på favorit platsen på jorden. Myckelsjö <3

efter matning och blöjbyte kunde man tro att lilla A ville somna en liten stund så jag kunde få samla lite kraft och ladda om energin. Men det tyckte inte alls Axel var kul. Mycket roligare att vara vaken och oavsett vad man gör duger ingenting.
Att känna sig otillräcklig är bara för namnet. Men på min brösgkorg känner Axel sig nöjd och trött, men så fort jag rör mig eller ska bädda ner honom i vagnen som jag har bredvid min sida sängen blir det sura miner direkt. Får helt enkelt ladda kaffe pannan!
Tom, min älskade, underbara man har gått och lagt sig då några timmars sömn för honom är ett måste då han ska jobba imorgon.
Jag är själv sådär vansinnigt trött och längtar redan efter en hel natts sömn med handen på hjärtat.
Svårt att hitta en balansgång mellan hans jobb och vila och även vila för mig. Svårt att komma in i rutiner, rutiner som fungerar för oss båda.
Vi gör så gott vi kan helt enkelt, och gör allt för våran lilla bebis. Älskade, älskade barn! Jag älskar dig så mitt hjärta gör ont! <3

Idag har vi haft ännu mer besök! Axels gudmor, Jenny har varit här nästan hela dagen lång. Vi har haft det otroligt mysigt, vi har gått promenad och surrat skit, hon har myst och gosat med lillpysen så jag fick plocka i ordning här hemma. Hängt tvätt, startat diskmaskin och jag har också fått sitta still och druckit en kopp varmt kaffe. Tackar min fantastiska vän innerligt för det!
Du är underbar!

Idag skulle jag egentligen vara hos psykologen kl 15.30 Vad tror ni hände? Jo denna snurriga morsa som jag är, hade helt förträngt och glömt av den tiden. Blev påmind då
hon ringde, helskotta! Har missat 3 tider hos henne nu, men en av dom var ju faktiskt godkänd då jag låg och skulle föda barn.

Idag blir våran älskade ängel 2 veckor gammal. 2 underbara, men turbulenta veckor som passerat sen han kom till oss. Älskade lilla A.
En kär vän sa till mig; "i början är det kaos, låt det vara kaos och skäms inte för det!" Kloka ord. För så är det ju verkligen.

Här har ni våran dag i lite bilder

Idag har våran lilleman bajsat så mamma tappat hakan. Äntligen tänker jag och känner för första gången i mitt liv glädje över bajs!
Han bajsade ner skötbordet, och min tröja, medans jag försökte styra allt med en hand. Sen vi gick över från amning till ersättning så han han varit hård i magen och haft det ganska tufft med magknip. Men vi har masserat och försökt hjälpa honom på alla sätt vi kan. Ja, ni läste rätt, jag ammar inte! Och för oss var det helt rätt val, med tanke på min starka antibiotika.
Det känns också skönt att kunna dela upp matningen, och Tom tycker det är
jätte mysigt att få den närhet som han annars inte skulle få.

Vi har också haft besök idag, mellan blöjbyten och matningar. Gudfadern Niclas och lilla Seth, eller liten och liten, han börjar bli så stor nu!
Seth och Stella har gosat och lekt hela dagen och för en kort stund somnade dom tillsammans på golvet medans vi pimplade kaffe som aldrig förr. Tror två pannor gick åt! Haha!
Har i stort sett haft en väldigt bra dag, och jag har klarat allt själv ;) med lite hjälp av Niclas såklart! Tack för det!

Nu väntar vi in älskade pappan och maken och ska för första gången handla tillsammans som en familj.
Gruvar mig lite, med det gör ju jag för allt så vad är det för konstigt med det? :)

En bild på Seth och Stellas powernap! <3

Verkar inte bättre än vad rubriken lyder, var en väldigt aggressiv inflammation detta. Det är mest ena sidan som är väldigt röd och knölig. Alltså det är en stor knöl under huden. Men efter besöket på akuten idag, fick jag starkare antibiotika och nu hoppas jag verkligen detta hjälper så att jag kan få bli fri feber och det som ömmar något så otroligt.

Något annat som slagit mig, är vad man ska göra med all oro man känner? Oro för att sitt barn ska bli sjuk, eller om man gör något fel. Fast det kanske är mig det är fel på.
Är vansinnigt orolig och jag vet inte riktigt vart jag ska göra av alla känslor som jag känner. Jag frågade min mamma och hon tyckte jag kunde kasta all oro under sängen och gömma den där en stund. Inte det lättaste, men kanske ett bra råd ändå.
För ibland känns det som jag vill kräkas av alla känslor jag har i överflöd.

Här hemma har vi haft en mysig kväll, med skräpmat och godis. Kramar och pussar i soffan och bara försökt njuta av den sista kvällen hemma tillsammans för imorgon börjar Tom jobba igen, och jag är vansinnigt orolig och gruvar mig för att vara ensam med feber och hund och bebis. Men jag klarar det nog.
Snart har man nog kommit in i rollen som förälder, vi fick ju trots allt en turbulent start och har inte riktigt landat än.

Är tacksam för all hjälp och stöd från vänner och familj, är så glad att jag har er. <3

Älskade barn!

Det absolut första inlägget är alltid svårast att skriva. Men tanken med denna blogg var ju såklart att skriva om livet i helhet.

Idag är det en mulen söndag, och jag sitter i soffan och vilar med lite lätt

feber. Febern har inte lagt sig ordentligt sen lilla A kom till världen via akut kejsarsnitt. Snittet blev infekterat och jag har fått äta väldigt stark antibiotika. Ändå vill såret inte riktigt bli fint, utan det rodnar och flammar och gör riktigt ont. Igår fick jag till och med åka en sväng till akuten, där de målade med en penna runt det röda, och de bad mig

hålla koll ifall det skulle sprida sig. Vilket jag imorse såg att det hade gjort. Så tyvärr blir det nog en sväng in till akuten igen, eftersom de bad mig komma om det spridit sig. Huvva! 

Lilla A mår bra, han äter och lägger på sig vikt som han ska. Förutom lite magknip då och då, sover han för det mesta. Precis som bebisar ska. Han gör mig så lycklig, och allt vårat kämpande mot ett barn är som helt bortfluget ur huvudet. 

Alla år och all förtvivlan är som glömt. Det var värt allt, vårat älskade lilla mirakelbarn.  

Jag är också evinnerligt tacksam att vara utanför den hemska ivf-karusellen, som är fylld utav ångest, ekonomiska kriser, panik, längtan, doktorer, sjukhus, provtagningar och alla jävla hormoner. Innerligt tacksam över våran fina pojke. 

Nu är det dags för en stoooor kopp med riktigt rivigt kaffe, och en sån där härligt mumsig antibiotika tablett. Perfekt frukost för en trött mamma! ;)