Jag och Tom ansökte i lördags efter en 3a. Det finns nämligen en ledig 3a fyra dörrar bort från oss. Bottenplan och gavel-lägenhet. Helt perfekt för oss hade den varit. Jag trivs ändå rätt bra här, med alla grannar som jag redan känner och känt sen barnben.
Hur som helst, så sökte vi den och tänkte, att eftersom vi redan bor här och har bott här ett tag borde man ha förtur. Så är det ju på nästan alla ställen till och med mitthem.
Men nej, icke! Du ska då ha bott på samma ställe i 2 år. Vi har ju inte nått den gränsen då vi bott 1 år och 4 månader för att vara exakt. Så vi har samma tur att få den som vem som helst. Och då känner jag hopplösheten som kommer smygandes. Jag menar vi har ju sökt kanske en miljard 3or men inte på en enda har vi fått svar. Och det är absolut inte att vi har dålig ekonomi. Vi har betalningsanmärkningar och snart har vi heller inga lån.
Jävla hsb och deras sjukt fåniga regler! Det hade varit så skönt med en 3a och ett till rum!
Men... Det är väl helt enkelt så att vi får bita ihop och bo i denna 2a och så småningom köpa oss en lägenhet/hus/radhus. Detta går ju inte i all evighet.

Tom åkte igår till Tyskland, och jag saknar honom oerhört mycket.
Nu väntar 2 långa veckor utan min fina man vid min sida. Men det ska nog gå bra. För så som jag så många gånger innan skrivit så har vi världens bästa familj och världens bästa vänner. Vi har dessutom underbara grannar som igår passade Axel så jag och Stella fick lite egentid tillsammans. Ni må tycka jag är knasig men den tiden är viktig för mig och Stella. Men under dessa 2 veckor lär den inte bli varje kväll. Men jag ska göra så gott jag kan.

Igår hittade jag en äcklig fästing på
henne också. Som tur är plockade mamma bort den så den var inte där så långvarigt så att säga. Jävla äckliga kryp det där!

Nu ska jag passa på att sova en stund medans lilleman också sover. Man måste passa på att sova under den tiden man får då man är alena.

Lite bilder bjöd jag på också.

Puss