Axel väckte mig vid 4, och åt en ganska stor portion mat, efter blöjbyte och rapning somnade han om i sitt lilla nest och lämnade mig helt klarvaken. Morgonensfunderingar och oros moment är följande; Axel har inte bajsat på snart 4 dagar. Det kan väl inte vara bra med tanke på att han äter ersättning? Jag gav lactulos i hopp om att han ska få bajsa idag.
I övrigt är han glad, och sover mycket. Ingen feber. Det borde väl betyda att man har en nöjd unge? Eller?
Ständiga oros momentet nr 2; får han verkligen tillräckligt med mat? Jag tycker han äter så lite! Han är bökig att mata och jag måste gå runt med honom i famnen för att han ska få ro att äta, så har det varit ända sedan han blev förkyld och det verkar liksom inte gå över.
Nr 3; varför slutar inte hans näsa att krångla? Vet inte hur många flaskor med näsdroppar och hur många filter till nässugen som gått åt och inte blir det bättre. Det är ganska så mycket snor som kommer också, varje gång jag hör att hans näsa behöver städas.

Ingen enkel match att vara mamma. Ständig oro. Skulle så gärna vilja väga honom nu när han varit så strulig med matning och bajsningen vart vänder man sig om bvc har semester-stängt? På barnmottagningen tycker de att jag är dum i hela huvudet om jag ringer för att jag är orolig. "Det är minsann bara för akut sjuka barn."
Kanske jag som är nojig och borde försöka slappna av.
Är orolig för lillbusens lilla, gos-mage.
Men han skriker ju inte frenetiskt (som han gjorde första månaden) utan verkar fortfarande vara nöjd och glad.

Jaja. Ska väl försöka vila en stund till.
Uppdaterar om bajsningen senare.

Puss

Jag märker ju att det här med att blogga inte alls vari prio1 den senaste tiden. Dagarna går så fort och är intensiva så på kvällen då lillbus äntligen somnat, somnar jag själv på några få sekunder.
Men idag tyckte han att det var lattjolajbans kl 04, och då skulle vi inte alls somna om efter både mat och blöjbyte. Vi busade på både golvet och i sittern tills han till slut somnade. Jag bar honom till sängen och nu sover han som den söta lilla skruttis han är. Sabla bebis-bus! Honom älskar jag mest av allt!

Huset är sålt och nu ska det hinnas med att både tömmas och städas, Tom ska på utomlands-jobb och ett dop ska planeras och fixas till.
Där i mellan ska vi hinna med födelsedagar och andra aktiviteter.
Jag tror jag får magsår. Vi har ju sagt att efter denna hektiska tid ska vi ta en liten weekend någonstans. Vart vet vi inte än men vi båda behöver få komma iväg och koppla av tillsammans. Ett miljöombyte helt enkelt. Jag funderar på Stockholm, så kan vi passa på att både träffa Toms syster samt att påvägen tillbaka svänga in på Carl von linne kliniken och visa upp Axel. Det är ju trots allt deras förtjänst att älskade lillgubben våran blev till. Men som sagt, än vet jag inte. Göteborg hade också varit trevligt. Någon som vet något ställe som är värt ett besök? Tipsa gärna!

Förutom det så går träningen ganska bra. Det var några dagar förra veckan jag helt enkelt tappade både lust och ork. Ville mest bara sjunka ner i soffan med en chipspåse (vilket jag inte gjorde, klapp på huvudet till mig) tv-dosan och en bra film. Jag har under 2 veckor tappat 4 kg. 3,5 kg första veckan och bara 0,5 andra veckan. Men bättre än inget och egentligen inte ett dåligt resultat med tanke på mina 3 ( eller var det 4?) vilodagar. Fastän jag såklart gärna hade tappat 3,5kg den veckan också.

Vi har firat våran 2-åriga bröllopsdag också. En härlig middag på stan på tumanhand var något både jag och Tom verkligen behövde.
2 år! I 2 år har jag varit gift med den bästa mannen!
Jag älskar dig gubbe, Du, Axel och Stellan är det bästa jag har.

Gud vad jag kommit av mig med att uppdatera och skriva här på bloggen. Det händer ju ganska mycket, typ hela tiden så man tycker det borde finnas saker att skriva om.

Det största, och det mest fantastiska hitantills är i alla fall att jag, Tom och Axel har träffat Toms biologiska syster. En syster som Tom inte träffat på säkert 20 år. Det var så himla roligt att träffa henne och hennes barn. Verkligen en fin människa, och det kändes himla fint i hjärtat!

En annan stor grej är att Myckelsjö, mitt älskade paradis har blivit sålt och imorgon skrivs det kontrakt.
Så jobbigt, ledsamt men samtidigt kul. Nya äventyr väntar för våran lilla familj!

Sen har vi ju lillgubben mins (ursäkta norrländsk stavning) dop på agendan, känns också spännande och jag längtar väldigt! Hans kostym är ju sååååå ur-gullig! Vill att han ska ha den nu,nu,nu!!
Tårtor ska beställas och kakor ska bakas, sen ska det handlas engångs artiklar som man kan äta på. Enklast att göra så känner jag.
Folk frågar ju vad Axel önskar sig i dop-present och jag har inte hunnit tänka så långt. Vad brukar man önska sig? En åkpåse till vintern, ett babygym, leksaker som låter, något fint smycke? En teddybjörn? Något han kan spara och minnas!
Vad mer brukar man önska sig?..

Nu ska jag mysa en stund i soffan innan det är
Dags för sängen, jag är vansinnigt trött.

Puss

hade skrivit ett sådant långt inlägg, men på någotvis försvann det och uppdateringen på det inlägget kom aldrig ut! Och nu orkar jag helt enkelt inte skriva ett lika långt inlägg.

Bebis har blivit 2 månader och min kärlek för honom växer för varje dag, om det nu är möjligt att kunna älska honom ännu mer.

"Jag trodde jag hade hittat mitt livs kärlek, men sedan kom någon som började kalla mig för mamma"

Trodde sjukstugan var över, men ack vad jag bedrog mig. Är helt färdig, har haft feber i 2 dagar och halsont så jag knappt kan prata. Ont i hela kroppen, framförallt i lungorna.
Bara i med massa alvedon, för idag ska vi på lägenhetsvisning.
Kan berätta mer om det en annan gång, då jag inte är för yr för att skriva.

Nu ska jag passa på att vila den timmen som är kvar innan vi ska åka.
Puss

igår hämtade ju jag äntligen Axels babysitter som jag beställde innan midsommar, och herregud vilken fantastisk grej!
Axel älskar sin babysitter, både sover och leker i den. Det bästa är ju filurerna han kan titta på som tydligen är väldigt roliga.
Förutom att han älskar den så mycket som han gör, älskar mamman den också, jag kan ha den i köket och laga mat, jag kan ha den i badrummet då jag duschar oavsett om han är vaken eller sover, vilket gör min vardag ensamen mycket lättare.
Snart åker ju Tom till Tyskland och stannar där en vecka, sedan vidare till Spanien och stannar där en vecka till. Han kommer inte hem förrän den 14e Augusti och då har vi dopet dagen efter. Det 16e åker han troligen tillbaka till Spanien och stannar jag vet inte hur länge.
Hade varit kul för mig och Axel att följa med, men det får bli en annan gång då Axel är lite större.
Som tur är verkar det som att Tom i alla fall är hemma september ut, för att sedan i oktober åka till Italien.
Hua. Mycket resande för mannen och jag blir som en ensamstående mamma under tiden. Tur vi har sån fin familj och fina vänner som ställer upp så mycket för oss!
Så med de orden skrivna kan jag bara säga att sittern och selen hjälper oss otroligt mycket!

Stella mår bra hon också, löper gör
hon nu. Så hon är ju liksom inte sig själv riktigt. Vilket är lite jobbigt, hon ska markera och stanna och lukta på tusen ställen och det är väldigt jobbigt då man går med vagnen. Hon drar mycket mer nu.
Men snart så är denna löp över och det är bara att se fram emot nästa som säkert blir över julen igen.
Hihi!

Axel i sin babysitter <3

Det var på tiden med ett nytt inlägg! Inte en dag försent så att säga.

Idag passerar vi 7 veckor tillsammans som en liten familj och det är helt underbart. Skulle jag behöva göra om allt igen för att få min lilla Axel hade jag utan problem kunnat göra det.
Han är det bästa som hänt oss.
Som för övrigt skrämde livet ur både mig och sin pappa för några dagar sen. På självaste midsommarafton för att vara exakt. Han blev alldeles blå runt munnen, och slutade att andas ett tag. Vi fick åka in väldigt fort till sjukhuset och när vi kom dit så var det många sladdar och grejer överallt på honom. Vi fick stanna på övervakning i 24 timmar där de följde hans kurva väldigt noggrant och kollade både andning och puls.
De kunde inte hitta någon förklaring till vad som hände och varför det hände. Jag var livrädd, och är fortfarande, är rädd att han ska sluta andas, att det ska hända igen.

Förutom det så har jag också varit på sjukhuset. Anledningen till det var en fruktansvärd huvudvärk, har nog aldrig varit med om värre.
Mamma skjutsade in mig till akuten och där upptäckte dem att en pupill var större än den andra, så dom kopplade upp mig på både EKG och blodtryck och innan jag visste ordet av så var jag inne på hjärnröntgen.
Livrädd för att jag faktiskt hade en blödningen fick jag ovetandes ligga kvar över natten. De kunde hitta en avvikelse och var tvungna att skicka mina röntgen bilder till Umeå.
I Umeå kunde man sen konstatera att jag hade en missbildning vid lillhjärnan. Ett medfött problem som ibland kan ge symptom så som ihärdig svår huvudvärk, yrsel, domningar i armar och ben, problem med balans och finmotorik. Och i mitt fall blev det så klart huvudvärk.
Jag fick utskrivet tradolan då en operation bara är att glömma då den i sin tur är väldigt riskfylld.
Denna åkomma kallas Arnolds chiatri typ 1 och är helt ofarlig. Men jobbig såklart.

Men i övrigt leker väl livet ;)
Snart kommer annons på Myckelsjö läggas ut, och det känns ju både roligt och tråkigt.
Jag lovar att visa bilder så fort jag har dem.
Snart får ni också se en liten överaskning! Så kul det kommer bli att få överaska er alla! :)

Ha en bra dag, jag tänker börja min med kaffe! :)

Hon som skulle skriva ett inlägg men kom av sig på grund utav hungrig lilleman och blöjbyte. Men nu så, nu är vi alla nöjda och glada.
Denna lördag är det bara jag och lill Axel hemma. Pappa Tom är i stugan och fixar det sista innan fotograferingen på onsdag. Vi har bestämt oss för att sälja vårat paradis. Ekonomin som föräldrarledig är inte alltid den bästa, och i stället för 2 bostäder kan vi, för dom slantarna, köpa ett annat hus eller lägenhet där vi verkligen kan bo. På riktigt. Där man har närhet till åtminstone en affär och det viktigaste av allt -ett bra dagis! Jag vill gärna bo lantligt, men ändå inte för långt bort.
Ibland saknar jag vårat radhus i Kovland. Jag trivdes så himla bra där!

Hur som haver, fotografering på onsdag, vilket idag gjorde att vi var tvugna att dela på oss. Man får trots allt mer gjort ensam i lugn och ro.
Tom stannar även i stugan över natten så detta blir liksom en prövning inför nästa månad då Tom åker till Spanien på jobb. Det är planerat att han ska vara borta i 2 veckor och jag hoppas inte det blir mer då vi ska döpa Axel 5 dagar efter att Tom kommit hem. Mycket som ska fixas minsann. Jag vill helst inte göra allt det själv. Det vill jag inte.

Nu hoppas jag att denna natt går smidigt och att Tom jobbar på bra imorgon så att vi får hem honom.
Tomt utan honom och Stella här hemma.

God natt allihopa!